”Bra lärare” och ”fler lärare” har vi stort behov av. Var de skall komma ifrån är oklart med tanke på det ljumma intresset för lärarutbildningen, och att vi inte vill locka fler till läraryrket som inte vill bli lärare. Det är fel väg att utöka antalet platser på lärarprogrammen – vi skulle få fylla platserna med personer som börjar för att de inte har något bättre alternativ.
Hur skall vi då se till att elever får kvalitativ utbildning när det är brist på lärare? Vi behöver ett långsiktigt förändringsarbete. Jag har funderat på om införandet av någonting liknande ”Teaching Assistants” (TAs) skulle kunna avhjälpa några av problemen i Sverige under en mellantid.
Teaching Assistants kan ha väldigt olika roller i en engelsk skola beroende på vilka insatser som skolan/klassen har behov av. De kan vara närmast heltidsstöd till en eller ett par elever, men ofta är de i flera klasser vid olika tider. Det kan handla om att lugna ner stimmiga elever genom att ta ut dem ur klassrummet, eller genom att sitta bredvid dem när de arbetar, eller att öva något specifikt moment med en eller en grupp elever i eller utanför klassrummet. De kan vara god hjälp vid lästräning – elever som inte får igång läsningen ordentligt kan ofta komma mycket långt om de får läsa bara 20-30 minuter i veckan enskilt med någon. Det kan vara uppgifter som återkommer vecka efter vecka, eller uppgifter som de får på studs, allt beroende på hur läraren bestämmer. Det kan även vara praktiska eller administrativa uppgifter.
Kvaliteten på TAs varierar mycket. Jag har före detta kolleger som pratar om TAs som närmast inte kunde mer än eleverna, och TAs som var ett fantastiskt stöd åt skolan. Det är inte ovanligt att TAs börjar läsa till lärare när de har fått en inblick i vad det innebär att vara lärare.
De kan inte jämföras med speciallärare/specialpedagoger. De har ingen specifik utbildning, och är alltid underställda lärarna, som leder arbetet. På det sättet är det ett osvenskt yrke: TAs har sin plats i den engelska, uttalade, skolhierarkin och varken kan eller skall leda som en lärare gör.
(Men självklart förekommer det att en TA själv får ta hand om en klass själv vid sjukdom t ex.)
Att ha en TA i klassrummet är alltså inte att jämställa med ett tvålärarsystem, men kan ändå vara en god hjälp för specifika uppgifter som ordinarie lärare inte kan hinna med.
Det finns en viss skepsis mot förstelärarsystemet (bortsett från det faktum att det inte är klarlagt överallt vad dessa skall syssla med), ibland baserat på att ”alla lärare är lärare” – undermedvetet ”ingen är bättre än någon annan”. Kanske skulle det därför vara svårt (obekvämt?) för lärare att få en klart definierad arbetsledande funktion? Självklart måste en TA vara en person med ett intresse för barn och utbildning, som klarar att ta på sig definierade uppgifter och redovisa dessa till ansvarig lärare.
I en idealisk värld skulle vi ha två lärare per klassrum, men kanske skulle TAs kunna vara en intressant funktion att undersöka närmare så att vi tar ett steg på vägen att låta lärare koncentrera sig på det som är viktigast.
Åsa Melander 