Röster höjs för att mer disciplin i skolorna skulle kunna avhjälpa många problem i den svenska skolan. Så kallade ”no excuses” skolor i USA ges som exempel på att om alla barn [med sämre förutsättningar] gick i sådana skolor så skulle både samhället bli bättre (mindre utanförskap, kriminalitet) och dessa barn få bättre förutsättningar att klara skolan. The Michaela School i London – vars rektor skrev på DN Debatt för några veckor sedan – lyfts fram som ett exempel på en skola som fungerar likartat och är framgångsrik.
I mitt arbete i Hackney i London fick jag erfarenhet av liknande skolor, Mossbourne Community Academy den första av dem, som satsade på att genom stark disciplin ge barn en bra skolgång och samtidigt skydda dem från t ex kriminalitet. Jag har skrivit om det här till exempel. Dessa skolor fungerade ofta bra för de elever som gick där, men de valdes inte av alla: många medelklassföräldrar tyckte att det var för stort fokus på regler (som de inte sällan tyckte att deras barn inte behövde).
På The Michaela School börjar skoldagen kl. 7.55. I ett land där skolan ofta börjar vid nio så är det mycket tidigt. De elever som inte kan det – till exempel elever som är ”young carers”, det vill säga obetalda personliga assistenter till sina föräldrar (ja, sådana finns formellt i England) skulle ha svårt att gå där.
Skolan är med engelska mått liten: 120 elever per årgång. De nya skolor jag var med om att öppna i Hackney hade aldrig färre än 180 elever, flera hade 210-240.
Det är höga krav på att föräldrarna skall dela skolans ideologi och backa upp de straff som eleverna kan få. Mossbourne fungerade på samma sätt. Det funkar för barn som har föräldrar som gör det. Föräldrar som inte orkar ta strider kan tänkas flytta sina barn.
Något som hedrar The Michaela School är att de antar elever baserat på lottning: alla som söker har chans att komma in. Samma sak gäller flera av de extremt populära skolor som jag jobbade med i Hackney. Men man måste söka dit för att komma ifråga. Som ovan: föräldrar som inte orkar med reglerna söker sig inte dit, och det är därför tveksamt om urvalet är helt representativt.
The Michaela School gör ett mycket gott arbete av de elever de har – det skall inte tas ifrån dem. Men frågan här gäller om det skulle gå att göra samma sak på många/alla skolor. Det är ett faktum att den typen av skolor har fördel av att de är annorlunda. Om *alla* skolor hade samma system så skulle det sannolikt bli svårare. När skola nummer två i Hackney med mycket strikta regler öppnade, liknande Mossbourne, så hade de svårare att få samma goda resultat. En anledning kan vara att de föräldrar vars barn fick plats där inte var lika entusiastiska över de strikta reglerna etc: Mossbourne var fortfarande flaggskeppet som man sökte i första hand för att få den typen av skola.
Tycker jag att det är en dålig idé att det finns skolor med mycket stark disciplin? Nej. De kan fungera bra för många elever. Forskarna Brighouse et al. (2018) skriver om att de även i USA har varit framgångsrika vad gäller att ge barn i utsatthet en bra skolgång. Vid ett seminarium med Harry Brighouse i Liverpool 2023 betonade han att svarta föräldrar handlar pragmatiskt när de väljer en sådan:
‘They are often chosen by African American parents, many of them rate physical safety very highly, and then it is very sensible to choose such a school. Nobody goes to such schools unless they have chosen to.”
Det innebär att det är svårt att säga något om konsekvenserna om *alla* skolor var sådana, eftersom många elever då inte skulle ha valt dem frivilligt:
”The families that have chosen them are likely to differ from those in other schools, and the type of intensive education that increases their satisfaction may not do the same for a broader set of parents and students.”
Brighouse et al. (2018) har fler kommentarer om sådana skolor i USA:
- De är mycket beroende av unga lärare som får lägre löner och som mer sällan har familj att ta hand om än genomsnittslärare, det vill säga, de kan och förväntas jobba fler timmar.
- Skolorna har högre omsättning på lärare än andra skolor. Det är inget fel med ny personal, men det är också bra med stabilitet på längre sikt. (The Michaela School skriver i sin rekryteringsinformation att lärare brukar stanna 4-5 år. Det indikerar att det inte är ett jobb man orkar med i längden. Ett skolsystem kan inte bygga på att lärare bara orkar undervisa i 4-5 år.)
Och kanske det mest intressanta: ”To date we know of no evidence that innovations like these have spread on a large scale.” Det vill säga, enskilda skolor kan ha lyckats bra, men det finns inget exempel på att det har gått att ”skala upp” och göra hela system baserade på detta.
Härutöver ifrågasätter Brighouse et al. (2018) om sådana skolor ger eleverna en ”fully rounded education” och om ”students are losing out in other ways because of the extended time in school and the regimented nature of the program”. En skola skall förbereda eleverna kunskapsmässigt, men även ge elever annat, social fostran och demokrati. Och det är dessa forskare osäkra på om sådana skolor gör tillräckligt.
Brighouse, Harry; Ladd, Helen F.; Loeb, Susanna & Swift, Adam. (2018) Educational Goods: Values, Evidence and Decision-Making. Chicago: University of Chicago Press.
Tillägg:
Journalisten Warwick Mansell, @warwickmansell på X (tidigare twitter), har genom en Freedom of Information-förfrågan fått ut information om en Ofsted-inspektion (motsvarande Skolinspektionen) av The Michaela School. Eftersom skolan är en ”free school” är den inte tvingad att följa läroplanen, men den är skyldig är ha en ”broad and balanced” läroplan.
Mansells förfrågan visade bland annat att skolan inte verkar undervisa alla ämnen så mycket som man ska enligt den nationella läroplanen. Läsämnena som det ges nationella prov i är högprioriterade, andra nedprioriteras. ”the school did not teach music in year nine mainly because pupils ‘are not really interested in the subject’. ” När Mansell bad skolan om en kommentar sa de ”We are an inner-city school with a challenging intake: these children are not exposed to much music when beginning at Michaela.”
Vad gäller undervisning i Design & Technology, och IT, som ingår i läroplanen men som tydligen inte undervisas så mycket stod det i Ofsteds anteckningar att rektorn sa ”IT isn’t our biggest thing…we are not a bunch of luddites but we have chosen to give them more English and maths. After 16, they can go and do IT, DT or media for eg.” När Mansell frågade dem om det sa de att ämnena är ”valuable and worthwhile” men för 16-åringar och uppåt.
Obs att skolan fick mycket god feedback för hur den undervisar i kärnämnena: matematik, engelska, NO-ämnen och historia. Kritiken handlar om att undervisningen är smal.
I Ofsteds anteckningar har det skrivits: ”Michaela] pupils have achieved highly in all subjects. Is this because they have a potentially narrow curriculum.” Skolan kommenterade själv till Mansell att ”We believe in depth over breadth.”
Hela tråden här: https://twitter.com/warwickmansell/status/1722955837881078164
Detta har lett till en intensiv debatt om hur en del skolor har ett oerhört starkt fokus på (ett fåtal) läsämnen, mot att läroplanen inkluderar många fler ämnen. Kritiker menar att det inte är lika enastående att skolan får så goda resultat i de ämnen som eleverna gör prov i om skolan enbart eller huvudsakligen undervisar i dem och i princip struntar i andra.
Åsa Melander 