Ser vi slutet på Academies?

Många engelska skolor har blivit ”Academies”, privata skolor finansierade med offentliga medel. Academy-programmet startades av regeringen Blair, och ursprungligen låg alla Academies i utsatta områden. Samtliga hade en företagssponsor (mycket begränsad sponsring jämfört med den marknadsföring företaget fick). Den konservativa regeringen (från 2010) utvidgade Academy-programmmet: alla skolor uppmanades att lämna det kommunala styret och bli självständiga Academies. Skolor lockades med att få mer medel direkt, och ”dåliga” skolor tvingades att bli Academies.

Fram tills dess (2010), huvuddelen av min tid i Hackney, skötte vi en väldigt stor del av skolornas administration: byggnader, juridik, antagning, HR-frågor etc., givetvis i samarbete med skolorna. Nu kunde de köpa in tjänster från vem de ville. Min kommun, Hackney, började utföra en del av dessa tjänster för skolor i andra kommuner. Antagningsreglerna förändrades och det blev lite lättare för skolorna att ”välja” vilka elever de antog.

En hel del Academies ägdes av stora företag, eller upptogs så småningom i en ”Academy chain”. Många skoldebattörer har tyckt att de har vanskött sitt uppdrag genom att ta ut för höga vinster – aldrig direkt, det är förbjudet, men genom avancerade upplägg som t ex att ägare och/eller höga chefer anställer sina partners/andra egna företag att utföra tjänster som de får bra betalt för. Och flera Academy-rektorer har haft högre löner än premiärministern.

Labour har officiellt stått bakom Academy-initiativet (om än kanske något modifierat). Men i dagarna, på Labours partikongress, har deras utbildningstalesperson, Angela Rayner, meddelat att Labour vill sluta med tvångsakademiseringen av skolor och starta en ”National Education Service” för skolor (motsvarande NHS, National Health Service). De vill att kommunerna ska återta kontrollen över antagning, de vill ge 2-4 åringar en bättre förskola (många går inte i förskola alls), och de vill ta bort en del skattemässiga fördelar från privatskolorna.

Ur svensk synvinkel är det dock värt att notera att de inte talar om att ta bort Academies helt – Labour attackerar inte ens privatskolorna med någon kraft – och de anser fortfarande att det ska finnas olika typer av skolor: ”one size fits all” finns inte i det engelska samhället. Detta är en grundläggande skillnad mellan länderna.

Parallellt med detta protesterar många skolledare över nedskärningarna. Sedan 2010 har anslagen till skolor sjunkit drastiskt, och i dagarna har 1000 skolledare skrivit till regeringen att skolsystemet är i kris på grund av sju års nedskärningar. Det är inte ovanligt att skolor får förlita sig på välgörenhet för att finansiera sin grundverksamhet, och detta väcker allt mer uppmärksamhet:

https://www.theguardian.com/education/2018/sep/25/headteachers-petition-downing-street-budget-cuts

Det ska bli intressant att se vart detta leder, och om protesterna från skolsektorn kan bidra till förändring. Det är sannolikt fler lärare som röstar Labour än Tory, så förslaget kan tänkas få stort skolstöd, men är tillräckligt många engelska väljare beredda att bortse från sitt eget bästa (sina barns bästa) för att rösta för förändringar som kan missgynna dem?

I Sverige går vi närmast i motsatt riktning: ju mer oro som sprids kring den kommunala skolan, desto färre resursstarka kommer att vara beredda att satsa på hårdare regleringar och mindre valfrihet så länge de har ett alternativ i form av en friskola som de tycker fungerar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s