Visa möjligheterna med yrkesprogram!

Gymnasieläraren Martin Ahlstedt twittrade om när hans elever på VVS- och fastighetsprogrammet skrev om attityder de möter när de säger vad de studerar:

“I min situation har responsen ofta varit en blick och ett försiktigt svar som ’jaha okej’. Jag känner verkligen hur atmosfären omkring oss förändras och jag märker vad för uppfattning och tankar personen har om detta. I dessa lägen känner jag mig oftast i lite underläge och känner att jag behöver förklara mig på något sätt för att bilden av mig inte ska rasa.”

https://twitter.com/manierahl/status/911991741200441345

Att fler unga borde välja yrkesprogram i stället för att samhällsprogrammet växer och snart blir en ”automatisk fortsättning på grundskolan”, som någon twittrade nyligen (glömt vem – hör av dig för cred!) brukar de flesta vara överens om. Men hur får vi unga att välja program som ger arbete, men inte status? Det är ett samhällsekonomiskt problem. Att man tog bort den allmänna högskolebehörigheten – för att göra det ”lättare” – hade liten effekt. Samtidigt är det ett problem att högskoleförberedande kurser ”devalveras” när alla läser dem. Många lärare kan vittna om att kurser kan ha helt olika innehåll i olika klasser.

Kanske måste vi börja med att vidga vyerna för vad man kan bli efter olika gymnasieprogram. I en dansk artikel skriver Nikolaj Sørensen, byggutbildad, att ingen borde råda sina barn att läsa ett yrkesprogram så länge det stänger dörrar: arbetsmarknaden anser inte att ett yrkesprogram ger några kompetenser utöver exakt det som ingår i examen. ”Om du har läst juridik eller läst historia så är du kvalificerad att bli skolledare för en yrkesskola, men om du är utbildad murare så blir du representerad by proxy av en akademiker.” (fritt översatt)

Sørensen pekar på anställningsannonser där alla som heter ”chef” förväntas ha en akademisk utbildning. ”Unga är inte dumma. Om vi vill att fler ska välja yrkesprogram måste vi visa att det ger olika möjligheter i framtiden, att det de har lärt sig inte alltid kommer att anses vara sämre än akademiska utbildningar och att ”chef” inte är synonymt med ”akademiker”. (fritt översatt)

I Danmark är arbetsmarknaden mycket uppdelad baserat på om du har en universitetsexamen eller inte. Det är nog mindre polariserat i Sverige, men Sørensen sätter ändå fingret på något intressant. Hur många exempel kan vi ge på människor som gått praktiska yrkesprogram och fått jobb med hög status (undantaget politiker och ”self-made” personer, entreprenörer som startar egna företag)?

”Om mina barn har ambitioner att bli chef eller om de vill ha valfrihet att använda sina kunskaper så är den enda vägen en akademisk utbildning. Tyvärr.”

Vad som är hönan och ägget är svårt att säga. En god början kunde vara att vi lyfter fram individer som efter ett yrkesprogram på gymnasiet har blivit framgångsrika på något annat område. De finns, men de kan behöva draghjälp. Det räcker inte att SCB meddelar att åtta av tio som lämnade ett yrkesprogram för tre år sedan har jobb idag.

SCB skriver även att ”omkring hälften av dessa hade ett jobb som överensstämde med utbildningen”. Vad gör de andra? Jag vill läsa mer om unga som efter yrkesprogram blir framgångsrika på något annat (och helst inte bara på kreativa områden, som musik). Kanske kan det på lång sikt leda till att yrkesprogram får högre status. Något måste göras, för vi vinner ingenting på att ”alla” väljer samhällsprogrammet.

Sørensens artikel (sannolikt låst): https://www.altinget.dk/uddannelse/artikel/debat-ingen-vil-da-raade-deres-boern-til-at-tage-en-erhvervsuddannelse

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s