Ingen litar på varandra i skolan

Ett ämne i gårdagens partiledardebatt skulle behandla lärarbristen. Tyvärr tog det inte många minuter innan debatten handlade om annat. Få besked gavs om hur partierna vill öka intresset för att unga människor skall vilja bli lärare, och för att fler skall vilja stanna i yrket.

Det är ett problem i den svenska skolan, och skoldiskussionen, att förtroendet för olika aktörer är lågt.

Alltför få skolledare och lärare ser sig själv som de professionella yrkespersoner de är (eller skall vara). Många lysande undantag finns som gör sitt bästa för att informera om uppdraget och ge verklighetsbaserade lösningar.

Alltför många politiker vill lägga sig i skolornas interna arbete, och respekterar inte skolledares och lärares professionalism.

Alltför många föräldrar (ofta resursstarka) litar inte på att skolan fokuserar på kunskapsutövning, givet allt annat skolan har ansvar för idag. De söker sig till de skolor, ofta friskolor, som lyckas övertyga dem om de sysslar med kunskap.

Alltför många elever får inte adekvat stöd i skolan. De som har resursstarka föräldrar flyttas till en annan skola; de andra kan bli en elev av många på en skola i stort behov av extra stöd.

I detta läge är det mindre viktigt att diskutera när man skall få betyg första gången. Detta kommer inte att öka föräldrars förtroende. Föräldrar som har förtroende för skolan struntar ofta i när barnen får betyg första gången – information om hur de ligger till får de ändå.

För att skapa förtroende bör skolan få möjlighet att syssla med kunskapsutövning. Fler lärare och skolledare bör stå för sin professionalitet, och lärarutbildningen bör bättre förbereda lärare för ett professionellt yrkesliv. Många vittnar idag om att de inte är nöjda med lärarutbildningen.

Innan vi har en skola där de flesta skolor anses bra – eller okej – kan vi dribbla med ”skolval” (som aldrig är något reellt val) och betyg, men om föräldrarna inte litar på skolan kommer de ändå hitta vägar för att deras barn skall få en bättre utgångspunkt. Ofta är det inte den lokala skolan.

Därför bör debatten fokusera på hur vi ser till att skolan sysslar med kunskapsutövning, och vilket annat ansvar/vilka andra uppgifter vi kan ta bort från skolan, och/eller från individuella lärare i klassrummet.

Just här började arbetet i Hackney. När alla skolor fick många sökande och arbetet i klassrummet handlade om kunskapsinlärning kunde man övergå till att fokusera på andra områden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s