Skoluniform även för föräldrar?

En engelsk skolledare som försökte införa ”skoluniform för föräldrar” har hamnat i blåsväder. Utöver att rektor Kate Chisholm sedan hon började på skolan för fyra år sedan har ökat skolans fokus på att eleverna har på sig en korrekt skoluniform – inklusive svarta skor, inte svarta gympaskor – så har hon denna vecka även gett sig in i en diskussion om vad föräldrarna har på sig när de tar sina barn till skolan.

När fler och fler föräldrar följde sina barn till skolan iklädda pyjamas, och ibland även morgontofflor, skrev hon ett brev till alla föräldrar där hon uppmanade dem att klä på sig innan de tar barnen till skolan. Hon fick enormt mycket medhåll från de som höll med henne om vikten av att föräldrar är förebilder, och att de bör hjälpa skolan att visa barnen hur det går till i världen (och få människor går till jobbet i pyjamas).

En minoritet har blivit upprörd och ifrågasätter att hon försöker bestämma hur de skall klä sig.

Skulle en svensk rektor skulle lägga sig i hur föräldrarna – eller, för den delen, hur eleverna klär sig, så länge de inte utgör en hälsorisk? Knappast – men jag är inte säker på att det är enbart positivt. Om ett barns upplevelse av världen bidrar till hur han/hon förstår världen, inklusive hur man bör klä sig i olika sammanhang, så är det väl rimligt att vuxna tar på sig ett ansvar för att de är förebilder hela tiden. Och i detta ansvar borde ingå att visa barn hur man klär sig lämpligt i olika sammanhang.

Det håller många i Sverige inte med om. En artikel i Aftonbladet om en engelsk pojke som blev hemskickad för att han hade en frisyr som inte följde skolans regler fick många att gå i taket. Folk skall få välja själva, menade de flesta – trots att skolans regler om frisyrer hade varit tydliga – och ifrågasatte rektorns kompetens generellt.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/frankrike/zlatan/article20399064.ab

Är det orimligt att tycka att föräldrar skall klä på sig innan de går ut? Kanske har det att göra med den i Sverige ökande ”infantiliseringen” av vuxna som Carl Hamilton har skrivit om. I ”Det infantila samhället” (2004) skriver han:

”När den vuxne i dag sätter på sig sina jeans, sin T-shirt, sina gymnastikskor och sin baseballkeps är det en symbolisk föryngringsprocess. Han tar på sig sin tonåringshud. Symboliskt iklär sig den vuxne också något av barnet och tonåringens bekymmerslösa frihet. Han är redo för lek och äventyr, att rusa runt, springa fort, snubbla och bli smutsig om knäna. Han är också redo för flirt, för fest, för coolt utanförskap. Sportkepsen döljer inte bara hans osäkerhet över vem han är; barn, tonåring eller vuxen? Den döljer också flinten.”

Boken är nog fortfarande aktuell. Jag rekommenderar den varmt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s