Mer forskning om vikten av stimulans

Två dagar på en konferens organiserad av Teknologisk Institut är slut. Ett mycket intressant anförande hölls av Pia Rosander, forskare i psykologi, idag verksam vid Högskolan Kristianstad.

Hennes avhandling, The importance of personality, IQ and learning approaches: Predicting academic performance (Lunds universitet 2013) handlar om “to what extent personality traits and approaches to learning contribute to academic performance in upper secondary school”. Länk: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=3217342&fileOId=3217378

Rosander berättade om pojkars och flickors resultat i skolan, och hur de relaterar till kognitiv förmåga. Hon sa bland annat om genetik och skolresultat att:

”Vi är genetiskt predestinerade att nå till en viss nivå. Dit når vi om vi är i rätt miljö under uppväxten, men om vi inte är i ’rätt miljö’ så är det kört”.

Hennes forskning styrker återigen vikten av att alla barn, inklusive särbegåvade barn, får stöd och utmaningar på rätt nivå under sin skoltid.

Rosander har undersökt fem faktorer och deras relevans för skolresultat: neuroticism (hur känslomässigt stabil man är), extraversion (hur utåtriktad man är), agreeableness (hur hjälpsam/sympatisk man är), öppenhet/nyfikenhet, och conscientiousness (hur samvetsgrann man är).

Några resultat:

  • Korrelationen mellan IQ och grundskolebetyg är större än den mellan IQ och gymnasiebetyg/IQ och högskolebetyg. Kanske inte oväntat – ju äldre man blir, ju fler erfarenheter har man som inverkar på resultaten.
  • IQ förklarar den största delen av skolframgången, men är inte perfekt.
  • Ofta har man på lägre nivåer bättre betyg ju mer extrovert man är – men ju högre upp i systemet man kommer, desto bättre är det att vara introvert. ”Introverta personer kanske ägnar mer tid åt att göra läxor”, sa hon som hypotes.
  • Hur hjälpsam och sympatisk man är har inget direkt samband (möjligen har man något högre betyg på lägre nivåer om man är sympatisk).
  • Det finns en positiv relation mellan IQ och samvetsgrannhet för flickor, och en negativ relation mellan IQ och samvetsgrannhet hos pojkar. Pojkar kan kompensera för att de inte är samvetsgranna. ”Mindre begåvade pojkar får högre betyg om de kommer i tid och tar penna och papper med sig.”
  • Ens personlighet varierar inte så mycket över tid. Den personlighet vi har som barn kvarstår – även om de flesta, med ökad ålder blir lite vänligare, lite mindre ängsliga, lite mer samvetsgranna och mindre utåtriktade.
  • Även om vi inte kan ändra personers personlighet – ”Kalle är slarvig” – så kan vi hjälpa honom genom att skolan skapar strukturer som hjälper honom. Är det inte precis denna struktur som svensk skola har dragit ned på, och i stället uppmuntrat till t ex mer självstudier och eget ansvar?

Rosander berättade att hon hade blivit ”varnad” för att forska om IQ och skolframgång – det är tabu i Sverige. Samma erfarenheter har många som vill arbeta för att ge särbegåvade barn en meningsfull – det vill säga utmanande, på en högre nivå än normen – skolgång.

Nog är det rimligt, även i Sverige, att ha som mål att alla barn skall få utmaningar i skolan?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s