Orealistiska barnomsorgsmål – och orealistiska läroplaner

Det finns stora skillnader mellan förskoleverksamheten/barnomsorgen i Sverige och i England. I Sverige har många barn rätt till 30 timmars förskola oavsett om föräldrarna arbetar eller inte, och ännu fler timmar om föräldrarna har heltidsjobb. I England betalar man själv och använder så få timmar som möjligt – varje timme kostar.

Det ofta en svår ekvation att få ihop arbete med barnomsorg (för det kallas inte ”skola” eller utbildning innan barnen fyller 3) för föräldrar i England. Det finns fler alternativ än i Sverige: det finns gott om dagbarnvårdare, unga människor som arbetar som au pair, kvalificerade nannies (som kan ha mycket höga inkomster) och självklart ”lekgrupper” som träffas några timmar om dagen och så dagis som liknar svenska förskolor. En heltidsplats kan kosta £2000 pund i månaden – eller bara runt £200 för 30 timmar i veckan om du har tur och får en kommunal plats. Det leder förstås även till att många föräldrar, främst mödrar, slutar arbeta åtminstone när barn nummer 2 kommer. Det är för dyrt att betala för barnomsorg.

Personligen kan jag tycka att det är konstigt att det i Sverige är ”one size fits all” – är det verkligen så att alla barn mår bäst av förskola, och att ingen skulle trivas bättre i ett mindre familjedaghem?

Under de senaste åren har fler röster i England höjts för att staten skall subventionera mer barnomsorg. Igår meddelade utbildningsministern att föräldrar skall få ”rätt att begära” heltidsbarnomsorg av skolorna om de arbetar heltid. Skolorna måste ”vidta rimliga åtgärder” för att möta deras behov.

http://www.bbc.co.uk/news/education-34453564

Hur det skall fungera i praktiken är svårt att förstå. Förskolor får ofta mycket låg ersättning, och i synnerhet i storstäderna tar lokalkostnaderna en stor del av ersättningen. I en utredning jag höll i för några månader sedan var det många förskolor som sade att de helt enkelt inte skulle ha råd att ta emot fler barn som enbart ersätts av staten – den betalar för lite.

Lika orealistisk känns ibland den svenska läroplanen, som föreskriver att undervisningen ska ”anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” och ”vara likvärdig”. Att det inte är så idag är ett faktum. Realistiska strategier behövs, oavsett om det handlar om att se till att det finns barnomsorg, eller om att anpassa undervisningen. Att, som i England, skjuta över problemen till skolorna och ”begära” att de ska ordna problemet kommer inte att få önskad effekt – lika lite som det räcker för staten i Sverige att säga att ”läraren skall se till att undervisningen skall anpassas efter varje elevs behov”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s