Vad gör svenska rektorer?

Statens offentliga utredningar presenterade nyligen en rapport om hur Sverige bör förbättra skolan. De skriver ”I den svenska skolan är rektorns pedagogiska ledarskap i många fall med nödvändighet i huvudsak indirekt, eftersom rektorerna ofta har personalansvar för ett stort antal medarbetare.”

http://www.regeringen.se/sb/d/19889/a/256437

Numera vet jag mer om engelska skola än svensk, men efter vad jag förstår tillbringar en svensk rektor en stor del av sin tid med budgeten, med att diskutera framtida skolförsörjning, planera lokaler och liknande. En svensk rektor tillbringar inte mycket tid i klassrummen med att titta på och utvärdera undervisning eller ge feedback till lärare om hur de kan förändra sitt arbetssätt. Varför är det så? Är inte en rektor en person med gedigen erfarenhet av undervisning, och med ännu större genuint intresse för att utveckla undervisningen? De borde vara det i alla fall. I så fall är det ju ett direkt resursslöseri att de skall använda sin tid på exempelvis schemaläggning.

I engelsk skolor är det annorlunda, som jag berättade i en intervju i Svenska Dagbladet nyligen:

” – Man talar hela tiden om undervisningskvalitet. Det rektorn gör i huvudsak är att se till att undervisningskvaliteten är hög. Jag skulle vilja se hur många av svenska rektorer som tillbringar 80 till 90 procent av sin tid med att prata med sina lärare och utveckla undervisningen, säger Åsa Melander.”

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/skolresan-inga-ursakter-i-londons-skolor_4425615.svd

En rektor på en engelsk skola tillbringar alltså merparten av sin tid med att observera lektioner och ge feedback, att analysera elevresultat och fundera på vad man kan göra bättre eller genom att läsa in sig på aktuell forskning om hur man bättre undervisar på ett särskilt område och berätta för sin personal. Personalmöten används till att diskutera undervisningsmetodik.

Rektorn har coachats under många år till rollen som rektor: som lärare har hon/han fått samarbeta med kollegor och diskutera undervisning med dem, fått ge ”kollegefeedback” och kanske blivit Head of Subject och lett ett ämne på skolan. Rektorn skall ha ett brinnade intresse för att förbättra skolan, och vet att det viktigaste man kan göra för att nå dit är att se till att lärarna blir skickligare på att undervisa. Detta gör även att rektorn får respekt för sitt kunnande. Alla vet att hon eller han tidigare har lett t ex ett ämne framgångsrikt – kanske har hon/han ökat antalet elever som vill läsa ett språk, eller kanske har resultaten i (motsvarande) nationella prov i ett ämne gått upp mycket. Tydligen vet hon/han hur man gör för att skapa intresse, för att lära ut på ett lustfyllt sätt och hur man ser till att elever fortsätter arbeta även om det är svårt.

Mindre relevanta områden som fastighetsförvaltning är det ofta andra som huvudsakligen sköter. Självklart har en rektor stor insyn och ofta beslutsrätt, men det är sällan som de tillbringar mycket av sin faktiska tid med att utreda sådant. Det finns administratörer – som jag själv var – som bistår med det så att de får tid till viktigare saker.

Att det är stor skillnad på inställningen i Sverige och England ser man även om man jämför hur den svenska och engelska rektorsutbildningen är uppbyggd. Den svenska treåriga utbildningen har tre block: ”Skoljuridik och myndighetsutövning”, ”Mål- och resultatstyrning” och ”Skolledarskap”.

http://www.kau.se/sites/default/files/Dokument/subpage/2010/03/m_ldokument_20324.pdf

Inte var det ”chefsadministratör” som rektorn ville bli när hon/han sökte tjänst som rektor i Sverige – eller? Nog var det intresset för lärande som man ville fördjupa sig i – eller?

Om det inte var som chefsadminstratör man ville verka, borde man då inte ha en annan tjänst för det, och låta en person med lång pedagogisk erfarenhet sköta just det pedagogiska? Har vi i Sverige verkligen övervägt om vi utnyttjar rektorstjänsten på rätt sätt?

I den engelska rektorsutbildningen ingår som första obligatoriska block ”Leading and Improving Teaching”. Valfria kurser inkluderar bland annat ”Closing the gap” (vilket innebär hur man arbetar för att gapet mellan barn med goda och sämre resultat skall minska), ”Curriculum development” och ”Leading change for improvement”. Den är avsevärt mer undervisningsinriktad än den svenska.

https://www.gov.uk/national-professional-qualification-for-headship-npqh

En svensk lärare sa i en tweet för ett tag sedan att hon under 15 år som lärare hade haft en skolledare i klassrummet vid tre tillfällen. I England skulle en ny lärare fått dessa tre besök inom några veckor. Utöver skolledare kan det vara en ämnesledare som tittar in. Självklart kan det vara jobbigt att bli bedömd, men syftet är oftast att stödja läraren: ge tips och råd om hur man handskas med olika situationer som kan vara svåra för en ny lärare till exempel.

Tre gånger per år får en engelsk lärare maximalt bli ”formellt” observerad, det vill säga att skolledningen får använda det de ser till en formell bedömning av lärarens kapacitet och skicklighet, men de får komma in när som helst i andra syften. Alla lärare är vana vid det, och även facken ser det som nödvändigt för att förbättra undervisningen.

Sedan jag började arbeta i England för över 10 år sedan har det känts så självklart, och jag har fått svårt att förstå varför svenska rektorer tillbringar tid med så mycket annat.

Annonser

En reaktion på ”Vad gör svenska rektorer?

  1. Tack för en mycket läsvärd artikel. En utifrån kommande betraktares blick är nödvändig för att förstå hur det svenska skolsystemet berövats sina skolledare. Det märkliga är att ytterst få svenska skolledarens röster hörs i debatten om det allvarliga läge som råder. Är reflektionen bortrationaliserad till förmån för alla övriga sysslor i rektorsvardagen?
    Väldigt många svenska skolledare som hade en ambition, brann för ledarskap och skolutveckling gör idag något helt annat. De valde att lämna skolan när administrationen, fastighetsförvaltningen, arbetsmiljö, gigantiskt personansvar, skolskjuts-frågor, kontakter med soc, BUP med mera och mera tog överhand.
    Likt en uttröttad jakthund blev vilan framför brasans värme alltför kort.
    Svensk skola har länge haft en ledar-skapskris och jag påstår att den är medveten arrangerad. Duktiga pedagogiska ledare med utvecklings-ambition har blivit till besvär. Där ståt vår svenska skola och trampar vatten anno 2015.
    Men det finns som alltid hopp tråkigt bara att våra elever och medarbetare i skolan får betala priset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s