Vikten av att diskutera undervisning i SvD:s Skolresan

Svenska Dagbladet har skrivit en artikelserie om hur skolor i problemområden i andra europeiska städer har förändrat utvecklingen. Deras skolreporter har bland annat besökt skolor i Berlin och London som tidigare haft problem, men som idag har bra – och åtminstone i Londons fall mycket bra! – resultat. Londonskolan de skriver om är en Hackneyskola som jag själv känner väl till.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/skolresan-inga-ursakter-i-londons-skolor_4425615.svd

Finns det några gemensamma nämnare? En är att både i England och Tyskland anses lärarnas kompetens viktig. Om Tyskland står det att lärarna tidigare kunde tänka att ”om jag bara hade bättre elever så hade jag varit en fantastisk lärare”.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/battre-pedagogik-vande-trenden_4419921.svd

Lite samma inställning var det i Hackney. Man koncentrerade sig ofta mer på att se till att skolan var en trygg ”tillflyktsort” för barn som ofta hade röriga hemförhållanden. ”De har det ju i alla fall bra här”, tänkte man. Men att ett barn har det bra skapar inte självklart en bra framtid för dem, i synnerhet inte om man kombinerar det med att skydda dem från att få läromässiga utmaningar. Det är helt nödvändigt att även se till att de lär sig, och kan konkurrera med elever från skolor med andra förutsättningar senare.

”Lärarna undervisade, men det var inte viktigt hur de undervisade” står det även om Tyskland. Därefter började man tala om hur man undervisar. Och precis samma sak har man gjort i England. Det räcker inte att en gång genomgå en lärarutbildning, man måste fortsätta diskutera undervisning, jobba tillsammans, få feedback och konstruktiv kritik på hur man undervisar för att fortsätta förbättras. Det är egentligen inte konstigare än att vilken yrkesgrupp som helst får konstruktiv kritik, men med min (begränsade) erfarenhet och information om hur det fungerar i svenska skolor känns det inte som att diskussioner om undervisning är det viktigaste en svensk rektor sysslar med. Några ”middle leaders” som också tar ansvar finns knappt (vi får se om förstelärarna kommer att tillbringa någon betydande del av sin tid med att ge stöd till andra lärare).

Som jag säger i artikeln tillbringar en engelsk rektor den allra största delen av sin tid med att utveckla undervisningen.  Det skulle vara intressant att se hur svensk skola skulle förändras om svenska rektorer – med genuint intresse för undervisning och mindre av t ex skoljuridik – fick koncentrera sig på undervisning – och slapp en del personalfrågor, budgetplanering och liknande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s