Hemkunskap i England

Jag gör en paus från den mer politiska sidan för en reflektion om vad hemkunskap innebär i Sverige och England.

När jag hade hemkunskap på 80-talet gick det ut på att vi skulle lära oss laga mat. (Några fick även lära sig att använda en tvättmaskin.)

Lektionerna handlade primärt om att först att laga mat; i grupp eller enskilt. Råvarorna och redskapen tillhandahölls förstås av skolan. Att hemkunskapslektionerna skiljer sig åt i England har jag fått lära mig. I en mycket intressant bok av Felicity Lawrence, ”Bad Food Britain”, erkänd engelsk konsumentjournalist, beskrivs tendensen att hemkunskap, som numera heter Food Technology, mer och mer handlar om att beskriva den ”kedja” som mat produceras i. Eleverna kan få i uppgift att ”design and make” en kommersiell produkt: en dessert med få kalorier eller en vegansk flygplansmåltid

”demonstrating that they can use ’Information Communication Technology’ (ICT), ’Computer-Aided Design’ (CAD), ’Computer Aided Manufacture’ (CAM) and ’Computer Integrated Manufacture’ (CIM) to see their product idea through from the conceptual stage to its finished form, all ready for supermarket shelves.”

Istället för att faktiskt laga mat lär man sig alltså att skriva en produktprocess för kommersiell produktion av mat. Det är inte konstigt att jag i en tidning från min (engelska) bank fick läsa ett reportage om en 18-åring på väg att börja vid universitetet och flytta hemifrån som aldrig hade lagat mat, och som sa att han ”möjligen” kunde klara att steka ett ägg och göra rostat bröd till. Det är heller inte konstigt att en uppmärksammad TV-serie med Jamie Oliver visade barn som inte visste vad purjolök och rabarber var. En undersökning av 8-14-åriga barn visade att 37 procent inte visste att ost görs av mjölk, och The British Potato Council visade att 60% av skolbarn trodde att potatis växer på träd.

Något som jag också fått lära mig är att skolan inte står för råvarorna till den mat som (ibland, faktiskt!) lagas. Eleverna får listor på det som skall medföras: 1 tsk salt, 3 dl vetemjöl, 1 kryddmått curry… Det kan bli många små burkar att ta med. Det är ju egentligen inte konstigt, med tanke på att allt annat kostar i den engelska skolan också, men det känns ändå väldigt krångligt för elever och föräldrar att skicka med dessa små kvantiteter i ett antal små burkar eller påsar. Även föräldrarna tycker det är krångligt.

http://www.mumsnet.com/Talk/secondary/a1702134-Cost-of-food-technology-cooking-ingredients

http://www.mumsnet.com/Talk/am_i_being_unreasonable/a1755078-To-think-that-this-is-excessive-for-a-Food-Tech-ingredients-list

När maten väl är lagad lägger eleverna den i ytterligare burkar för att ta hem den. Inte sällan leder det till irritation bland föräldrar som tycker att det då är oätbart om det har varit i rumstemperatur hela dagen:

http://www.mumsnet.com/Talk/am_i_being_unreasonable/a1584860-To-think-that-this-is-dangerous-and-a-home-economics-teacher-should-know-better

England är en helt annan värld på många sätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s