Därför vill ingen bli lärare

Per Kornhalls bok Barnexperimentet har fått stor uppmärksamhet. Även han framför teser om varför så få vill bli lärare – jag har skrivit om det här här och här. Kornhall och jag är eniga om mycket. Han skriver:

”Dessa lärare [i naturorienterande ämnen och matematik, min anm.] har så pass stora kunskaper i naturvetenskap att de är attraktiva för näringslivet som kan konkurrera med helt andra arbetsförhållanden och löner. (Vi ska bara inte tala om ämnet teknik, där situationen är mycket värre.)”

Kornhall skriver om hur skolan inte tar kunskapsförmedling på allvar och drar slutsatser av det:

”Man kan fundera över vilken respekt en skola är värd som inte tar sitt kunskapsuppdrag på allvar? Kanske ska vi se svenska ungdomars attityd gentemot studier som ett friskhetstecken hos dem och ett symtom på att skolan inte utmanar deras intelligens? Kanske finns också i detta en av anledningarna till att läraryrket inte lockar de studiemotiverade eleverna – för att de vet att det inte behöver innehålla någon högre intellektuell stimulans, att lärarrollen inte handlar om ämneskunskaper och om att vara fascinerad av och för sitt ämne?”

Vidare redogör han för undersökningar som visar att en stor del av de som väljer att studera juridik, medicin eller att bli socionomer har övervägt att läsa till lärare, men att arbetsmiljön avskräcker. Jag har hittills aldrig hört någon som kan motsäga detta på ett trovärdigt sätt.

Till Kornhalls anledningar skulle jag vilja lägga lärarutbildningen i sig. För en studiemotiverad person, med gedigna kunskaper, är det varken roligt eller stimulerande att läsa lärarutbildningen. Utbildningen anpassas (har anpassats) efter det faktum att många som läser den kommer in på låga betyg (eller på att ha gissat c på alla frågor på högskoleprovet…). Jag har personligen mött blivande svensklärare som inte kan skilja mellan de och dem; och blivande engelsklärare som har problem med skillnaden mellan do och does. För en motiverad person är detta inte roligt – de hamnar i ungefär samma situation som de särbegåvade är i grundskolan. Det är inte konstigt att man väljer att hoppa av om man upplever sina universitetsstudier så. Det gör många – varannan på Södertörns högskola förra året: http://www.dn.se/nyheter/sverige/halften-hoppar-av-lararutbildningen/

Samtidigt vet vi att ett väl fungerande skolsystem behöver lärare som har goda ämneskunskaper – och som ofta varit studiemotiverade genom skolan. Kornhalls grundläggande lösning är att lönen måste höjas. Han jämför med riksdagsledamöternas löner, som länge var jämförbar – och fortfarande är det i många länder i OECD – medan det i Sverige idag finns en avgrund mellan den förväntade slutlönen för lärare och riksdagsledamöter.

Det kommer att bli svårt att hinna förändra arbetsmiljön och lönen för att attrahera nya grupper av lärare. Så länge lärarnas arbetsmiljö är som den är idag kommer intresset hos existerande, studiemotiverade gymnasieelever att vara lågt – de kommer att fortsätta att välja medicin eller juridik där det finns större chans att de får ett arbete där de får en god, stimulerande, utmanande arbetsmiljö; hög lön och därutöver status i samhället.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s