Hjärnforskare bekräftar vikten av att alla får stimulans att nå sin potential

I boken ”Hjärnkoll på skolan” skriver Martin Ingvar, hjärnforskare, professor vid Karolinska institutet; och Gunilla Eldh, medicinjournalist om hur vi lär oss och om hur inlärning borde utgå från hur hjärnan fungerar. Så är det inte idag.

Av många intressanta poänger noterar jag särskilt de som handlar om hur skolan idag misslyckas med ambitiösa elever och om hur tabut kring begreppet ”intelligens” skapar problem för elever med låg IQ.

(Även Ingvar/Eldh ser sig nödgade att fastslå att intelligens inte har något med värde att göra: ”Att intelligensbegreppet kommit att diskuteras så livligt beror delvis på en sammanblandning mellan idén om människors lika värde och idén att alla föds lika.” Det har jag upprepat många gånger själv i denna blogg.)

”Ju tuffare bakgrund bakgrund barnen kommer ifrån, desto större betydelse har intelligensen som förklarande faktor för hur det går i livet. Det är framför allt de här eleverna som blir förlorare i en skola som inte ens vill ta i begreppet IQ med tång. IQ är en extra viktig framgångsfaktor för barn med svagt socialt nätverk. En skola som inte utmanar dessa barn, sviker dem både när det gäller pedagogiskt och socialt ansvar.”

Det är detta som gör det så viktigt att skolan ser till att alla elever blir stimulerade. Barn till resursstarka föräldrar får i större utsträckning utmaningar i hemmet. Detta gör sällan skolan idag. Det kompensatoriska uppdraget inriktas alltför ofta på den allra svagaste gruppen elever och på att lyfta deras resultat till godkänd – inte på att lyfta den grupp elever med sämst förutsättningar hemifrån. Vem vet vilka förmågor vi har tappat för att elever inte har fått dessa möjligheter?

Ingvar/Eldh skriver vidare

”Flera undersökningar tyder på att den svenska skolan inte bara misslyckas med elever som har svårt att lära, utan också med de som har lätt för sig. Alla begåvade barn behöver återkoppling och utmaningar som utgår från deras potential. De behöver motiveras att anstränga sig utöver den genomsnittliga nivån. Begåvade barn som kommer från studieovana hem eller resurssvaga familjer måste få detta i skolan, annars riskerar deras kapacitet att förbli outnyttjad eller rent av gå förlorad. Att inte få ägna sig åt det man är bäst lämpad för, att hela livet uppleva att man hamnat snett och aldrig blivit riktigt sedd – det kan orsaka stor frustration, ja rent av vara smärtsamt, både psykiskt och fysiskt.

Sverige har internationellt sett väldigt få barn som presterar på de högsta nivåerna i PISA-studien [jämför artikeln om den engelska professor som uttryckte oro över detta, https://asamelander.wordpress.com/2014/08/11/hur-hjalper-vi-svagbegavade, min kommentar]. Med vårt sätt att bedriva undervisning kan vi inte utmana de begåvade barnen att utvecklas optimalt. Ett övergripande mål med all undervisning av barn och unga måste vara just det – att alla skall nå sin potential.”

Alla som har barn som utan problem klarar målen i skolan vet hur frustrerande det är använda skoltiden på att invänta att de andra blir klara. I många år har jag diskuterat skolfrågor och i Sverige så ofta fått höra ”ja men Anna klarar ju sig ändå”. (I England är attityderna något annorlunda.) Kan man hoppas att den tyngd en hjärnforskare har skulle kunna leda till att fler diskuterar vikten av att alla barn når sin potential – och färre att alla når det godtyckliga ”godkänt”?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s