Engelska och svenska attityder till gymnasieutbildning

Häromdagen höll jag ett föredrag om engelsk skolpolitik och organisation i ett gymnasium. Det är intressant att se att de problem som finns i skolvärlden ofta är universella: det är problem att få fram (bra!) lärare både i Sverige och i England (sannolikt större problem i Sverige); man diskuterar disciplinfrågor (och acceptansen för hård skoldisciplin är avsevärt större i England) och hur man får skoltrötta elever att slutföra sin utbildning. I Sverige lanseras just nu förslaget att alla skall tvingas gå i gymnasiet, medan det i England redan är obligatorisk att stanna i education eller training tills man är 17 (och nästa år tills man är 18). Dock: detta handlar inte om att alla engelska ungdomar går i högskoleförberedande gymnasier, utan om att de måste finnas i någon form av ”education eller training” – det kan till exempel vara en anställning som inkluderar training.

Att det i England ofta är svårt att komma tillbaka om man inte genast går i motsvarande gymnasiet är självklart negativt. Komvux och andra vägar till utbildning är en nödvändighet för de som inte genast orkar läsa vidare. Men att tvinga alla att vid samma punkt i livet läsa vidare tror jag inte leder till något positivt för någon individ – ej heller för lärarna, vilket jag skrivit om nedan.

Lämna en kommentar