Kan man vara förvånad över att fler akademikerbarn är behöriga till gymnasiet än andra?

Idag kom rapporter om att en högre andel niondeklassare än förra året inte är behöriga att söka in till gymnasiet. En anledning kan vara att man nu måste vara godkänd i åtta ämnen, medan tre (specifika) ämnen räckte tidigare. Statistiken visar också att skolresultaten påverkas av elevernas familjebakgrund. Barn till högutbildade klarar sig bättre – och har alltid klarat sig bättre. Att skillnaderna ökar är värt att belysa, men i mediebruset syns politiker och debattörer ”rasa” (för att använda ett populärt uttryck) över att det finns skillnader överhuvudtaget. (Att det inte är bra att många elever inte är gymnasiebehöriga är självklart, liksom att vi skall göra vårt bästa för att denna grupp minskar.) En amerikansk studie, the Thirty Million Word Gap (http://centerforeducation.rice.edu/slc/LS/30MillionWordGap.html), visade att barn i familjer som fick försörjningsstöd, jämfört med barn i höginkomsttagarfamiljer, under sina första fyra år i livet hörde i genomsnitt trettio miljoner färre ord. Av de ord som barnen i familjer som fick försörjningsstöd hörde var också en avsevärt högre andel tillsägelser: Vid fyra års ålder hade ett sådant barn fått 125 000 fler tillsägelser än positiv uppmuntran. Av barnen i höginkomsttagarfamiljer var det tvärtom: de hade hört positiv uppmuntran 560 000 fler gånger än tillsägelser. Det är självklart att detta har betydelse för ett barns skolgång. Det borde ingen kunna vara förvånad över.

Denna studie är sannolikt inte helt applicerbar på svenska förhållanden; och jag kommer lägga till information om några senare studier så fort jag kan; men det är osannolikt att inte liknande tendenser finns även i Sverige.

On samma tendens finns i Sverige så innebär det att en del barn börjar skolan i rejäl uppförsbacke.

Anna Ekström, generaldirektör vid Skolverket, säger vidare att ”Alla skall få utvecklas till sin fulla potential. Det är ett av skälen till att vi har en obligatorisk grundskola, Utbildningsnivå skall inte gå i arv, Varje generation barn skall få utvecklas till sin fulla potential”. (http://www.dn.se/nyheter/sverige/nya-katastrofsiffror-for-niornas-betyg/) Hur detta rimmar med att flera partier nu talar om att att rekrytera de bästa lärarna till skolor i utanförskapsområden framgår inte. För nog behövs ”de bästa lärarna” överallt om alla skall få utvecklas till sin fulla potential? Det är alltför lätt att tolka liknande kommentarer som att det överordnade målet är att alla skall få godkänt, och allt därutöver är en bonus. Och hur man samtidigt skall utjämna uppförsbacken och låta alla nå sin potential – ja, det är väl där det blir problematiskt, för de som redan ligger före fortsätter just göra det om man inte bromsar dem aktivt. Och just det skedde ju länge i Sverige – och sker än tyvärr.

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström säger även i Svd (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bottenrekord-for-svensk-skola_3891862.svd) att ”Kunskapskraven är utformade så att alla elever ska klara av dem.” Att kunskapskraven är utformade så att alla skall kunna klara dem instämmer alltså inte de läkare och psykologen i som jag citerade nedan: https://asamelander.wordpress.com/2014/08/11/hur-hjalper-vi-svagbegavade/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s